OSYSTEM Avancerad frekvensmultiplexing i Hiperlan 2
eller hur man inte låter lura sig av studsar på träd
För att klara hastigheten använder Hiperlan 2 OFDM (Ortogonal FrekvensDelning och Multiplexing), vilket i korthet innebär att data sänds på ett flertal frekvenser samtidigt, 48 stycken för data och 4 för kontroll och synkronisering. Notera att alla frekvenser ligger bredvid varandra inom den tilldelade kanalen på 20 MHz. Rå bithastighet kan vara upp till 54 Mbit/s.
Anledningen till att OFDM används är att det minskar bithastigheten på varje delfrekvens. Det i sin tur minskar risken att bitar tas emot fel. Radiovågor tar nämligen inte alltid raka vägen mellan sändare och mottagare utan studsar mot väggar, bilar och annat i närheten. Om samma bit reflekteras och tar två vägar med olika fördröjning kan mottagaren tro att den sist anlända reflektionen är en ny egen bit. Genom att minska hastigheten och använda fler frekvenser blir varje bit längre och sannolikheten för fel minskar.
För att minska störningar på grund av att signalerna tar olika väg mellan sändare och mottagare har man valt att använda OFDM i både Hiperlan 2 och IEEE 802.11a. På så vis får man upp överföringen till 30 Mbit/s per cell. Som tur är går det därför att göra kort och terminaler som fungerar med bägge näten.
Tekniken har varit känd länge, men har tidigare mest används för rundsändningar. Eftersom det krävs en bisarr mängd digital signalbehandling för att implementera OFDM har kostnaden för processorer och elektronik tidigare gjort det ekonomiskt och kraftmässigt omöjligt att använda tekniken i mobila terminaler. Men kretsingenjörerna packar in fler transistorer på kretsarna varje år och nu börjar kretsarna nå en rimlig prisnivå.
Text : Ola Sigurdson