Enfunktionsservrar förenklar nätet

Det som karakteriserar en enfunktionsserver är dessa egenskaper:

o Inget operativsystem eller program behöver installeras.

o Den har ett begränsat antal funktioner, exempelvis enbart fildelning.

o Ett minimum av inställningar behöver göras, vanligtvis via webbgränssnitt eller telnets kommandorad.

o Expansionsmöjligheterna är begränsade.

Om inte väldigt många användaridentiteter ska matas in bör det inte ta mer än någon timme att koppla in och konfigurera en typisk server. Det kan jämföras med Windows 2000 Server som tar en arbetsdag att installera och konfigurera.

Den tillämpning som passar bäst för enfunktionsservrar är datalagring i dess olika former. Filservrar som dessutom har webbgränssnitt för direkt åtkomst av filer och enklare webbtillämpningar är en typprodukt. Tillämpningen kallas ofta NAS (Network Attached Storage).

De flesta produkter klarar flera gränssnitt, exempelvis NFS (Network File System) för Unix, CIFS (Common Internet File System) för Windows och som sagt webb.

Även de enklare lagringsservrarna brukar ha inbyggd feltolerans i form av inbyggda redundanta skivminnen. Mer avancerade servrar kopplas till externa Fibre Channel-baserade lagringsnät (Storage Area Network). De har också speciallösningar för att exempelvis optimera säkerhetskopiering och databasprestanda.

Notera skillnaden mellan lagringsnät (SAN) och lagringsservrar (NAS). En lagringsserver kan fungera som gränssnittet mellan persondatorer och lagringsnätet med själva skivminnena. Men ett lagringssnät kan också användas direkt av en »vanlig» server med ett fullständigt operativsystem, till exempel Windows 2000.

Måste klara kataloger

Ytterligare en viktig nisch är nätverksacceleratorer. Framförallt webbtillämpningar kan snabbas upp genom att enstaka funktioner läggs till i separata enfunktionsservrar, vilket avlastar webbservrarna som kör själva tillämpningarna. Några olika exempel är mellanlagring av webbsidor (cache) och kryptering av SSL (secure sockets layer).

Gränserna mellan vad som är servrar och inte är ganska flytande. Till exempel är moderna nätskrivare oftast att betrakta som enfunktionsservrar för utskrift med webbgränssnitt. Och gränsen mellan routrar, brandväggar och servrar är inte heller skarp.

Det finns några fallgropar att se upp för vid köp av enfunktionsservrar. Viktigast är kanske hur de använder centrala katalogfunktioner. Oavsett vilken funktion servrarna har bör de kunna hämta saker som IP-adresser, användarlistor och identifikation från centrala kataloger.

En fil- eller webbserver för Windows-nätverk måste till exempel kunna identifiera användare mot användarkatalogen på en Windows-server. Om inte, får administratören en extra uppsättning användaridentiteter och lösenord att hålla reda på, vilket går rakt mot den ursprungliga tanken med servrarna. Eftersom Microsofts katalogtjänst Active Directory idag är en relativt sluten lösning gäller det att kontrollera katalogfunktionerna extra noga om Active Directory ska användas i nätet.

Program på burk

Tänk också på säkerheten i maskinerna. Operativsystemen i enfunktionsservrarna innehåller färre fel än operativsystem i allmänhet, på grund av att funktionen är så begränsad. Vanligtvis används någon bantad gratisunix i maskinerna. Men eventuella fel gör att vandaler kan ta sig in i maskinerna och utnyttja dem för vidare angrepp på andra maskiner.

Ett svårt misstag - om än lätt gjort - är att lägga mindre tid och resurser på att kontrollera säkerheten i enfunktionsmaskiner än vad som görs när det gäller vanliga servrar. En webbserver utan lösenord kan bli ett lika stort säkerhetsproblem som en domänserver utan lösen! Tänk på att använda svåra lösenord för alla funktioner, inklusive telnet-inloggning och SNMP-åtkomst. Programvaran måste också kontinuerligt uppdateras allteftersom tillverkarna släpper rättningar.

Programuppdateringar kan vara lite kluriga. I och för sig kan många av enfunktionsservrarna få ett nytt program via nätverket, men protokollen som används är ofta ftp eller tftp (trivial file transfer protocol). De är inte alls lika enkla att använda som en CD-skiva med ett installationsprogram.

I framtiden lär vi få se ännu fler exempel på enfunktionsservrar. Tekniken med terminalservrar, som vi skrev om i tidigare nummer, ger möjligheten att sälja de flesta tillämpningar på burk. Det finns till exempel inga tekniska hinder för att sälja burkar med funktionerna »ordbehandling för 100 användare» eller »redovisningssystem för 10 användare». Administratören pluggar in burken i serverskåpet och alla användare har tillgång till ordbehandling, utan någon omständlig procedur med installation av programpaket och licensnycklar.

För personligt bruk experimenterar flera tillverkare med musik- och videoservrar för hemmet. En musikserver kopplas till både stereon och nätverket och kan användas dels som vanlig jukebox och dels från vilken dator som helst.

I tabellen har vi tagit med ett fåtal exempel på enfunktionsservrar av olika typer, från stora lagringsservrar via webbacceleratorer till små lagringsservrar för mindre arbetsgrupper. Urvalet är på intet sätt

heltäckande eller någon köprekommendation, utan ska bara ses som ett tips på olika typer av servrar på marknaden.

 

Översikt: Enfunktions servrar

  (20010308)