Terminalservrarna tar över

Den som följt branschen några år blir lätt cynisk - varför måste vi gå omvägen via persondatorer för att få grafiska terminaler till stor- och minidatorer? Många av dagens program, som är gjorda enbart för PC, måste anpassas för att fungera tillfredsställande i nätverk och fleranvändarsystem.

Men trenden är tydlig. Min förutsägelse är att de flesta större kontor bara kommer ha ett fåtal persondatorer inom fem år och istället använda terminaler kopplade till stordatorer. Många av stordatorerna kommer att köra Microsoft Windows. Även mindre företag kommer att köpa tjänsten »IT-miljö» av någon servicefirma, som kör programmen på en stordator.

Det som saknas för att helt ersätta persondatorer med terminaler i Windows-världen är terminalprotokoll för bra hantering av rörlig video och 3D-grafik. För Unixsystem finns redan möjligheten, även om få utnyttjar den. Men eftersom den överväldigande majoriteten av Windows-användare inte använder varken video eller 3D på jobbet är detta idag ett mindre hinder.

Vi koncentrerar oss i den här översikten på serverprogramvaran. (I tidigare nummer av Datateknik har vi haft översikter och tester av klienterna.)

Ett kort ord om klienterna först. Terminalburkar med skärm och tangentbord finns för alla varianter av terminalprotokoll. Men alla varianter utom Sunray går även att köra i webbläsare, antingen via ett insticksprogram (Microsoft och X) eller i en Java-applet (Citrix, VNC och Tarantella).

För att förstå skillnaderna mellan serverplattformarna måste man titta på de protokoll som ligger i botten och som sköter kommunikationen mellan terminal och programserver.

Äldst bland de användbara terminalprotokollen är trotjänaren X. Fönstersystem X är ett nätverksoberoende protokoll för att hantera fönstertilllämpningar. Det har länge använts för att koppla terminaler till Unix och VMS men har inte fått stor spridning utanför dessa operativsystem.

X ärytterst flexibelt: Användaren kan till exempel samtidigt jobba med program som körs på olika servrar; finns det maskinvara för 3D-grafik i terminalen kan X använda den; resurser som typsnitt kan lagras centralt för alla terminaler, och så vidare. Sammantaget gör detta att terminaler baserade på X kan användas för nästan alla tillämpningar från ren sifferinmatning till CAD och animering.

Priset som betalas är att X är ett pratigt protokoll som kräver mycket bandbredd. Det finns speciallösningar för att komprimera protokollet så att det fungerar över uppringda förbindelser, men X trivs bäst på nät med minst en Mbit per sekund och användare. Protokollet i sig hanterar inte heller multimedia och skrivare kopplade till terminalen, även om det finns tilläggsprotokoll för detta.

I Windowsvärlden används istället Citrix Metaframe, som utnyttjar ICA-protokoll (Independent Computing Architecture) eller Microsofts inbyggda RDP (Remote Desktop Protocol) som följer med alla versioner av Windows 2000 server. Bägge är mycket effektivare protokoll än X och kräver därför lägre bandbredd.

ICA och RDP är slugare än X: Nästan ingen rå grafik skickas, utan det är kommandon i stil med »Rita fönster 100x50» som sänds. Dessutom används avancerad komprimering och mellanlagring av ofta använda typsnitt och bilder på klienten. Resultatet blir att det faktiskt går att arbeta med text i enklare tillämpningar som Word och Excel även på uppringda modemförbindelser.

För alla förbindelser som inte kan kallas bredband är det bara ICA eller RDP-lösningar som är praktiskt användbara.

ICA är nätverksoberoende och kan användas ovanpå vad som helst - från direktansluten seriekabel till IPX och IP. RDP fungerar bara med IP.

ICA har ett par andra fördelar. Protokollet klarar ljud och upp till 16 miljoner färger om bandbredden tillåter. Microsofts RDP är begränsat till 256 färger, vilket för de flesta tilllämpningar mest är ett estetiskt problem: Fullfärgsbilder - som foton - rastreras till 256 färger vilket gör att bilderna ser korniga ut. Men för professionellt grafikarbete krävs fler färger och ICA.

Det finns ICA-klienter för nästan alla datorer med bildskärm, inräknat DOS, Linux och MacOS. ICA-server finns dessutom till Solaris, vilket gör att samma terminal kan användas både för Unix och Windowsprogram. Sist men inte minst har Citrix bättre verktyg för lastbalansering och administration.

Suns Sunray-system bygger på idéer utvecklade vid bland annat AT&Ts forskningslaboratorium i England. Det är egentligen inte ett terminalprotokoll i sig. Principen är istället att klienten inte ska innehålla något mer än en ett bildminne (framebuffer) samt IP-programvara. All grafik ritas på servern och dumpas direkt, bildpunkt för bildpunkt i terminalens minne.

Fördelen är att själva terminalprogrammet blir mycket enkelt. Det behöver i princip bara förstå IP och kunna rita på en skärm.

Nackdelen är att det krävs snabba nät för att överföra grafiken, minst 100 Mbit/s växlat. Dessutom ställs hårda krav på Ethernet-växlarna. Sun har en lista på kompatibla växlar med inställningar på sin hemsida.

VNC (Virtual Network Computer) från AT&T är gör-det-själv-motsvarigheten till Sunray. Det är ett gratis programpaket som består av en serverdel som körs på Unix samt en uppsättning klienter för olika miljöer. Java, de flesta Unixar och Windows 32 stöds fullt ut, medan övriga klienter har begränsad funktion. En begränsad server finns även för Windows NT.

I likhet med Sunray krävs snabba nät och servrar för att få full funktion som grafisk terminal. VNC har även möjligheter till kompression vilket gör att det fungerar hjälpligt över långsamma förbindelser. Det går inte att arbeta med en presentation över ett 28,8-modem men med lite trimning fungerar det flesta tillämpningar över ISDN med 128 kbit/s.

Tarantella från SCO skiljer sig från ovanstående miljöer. Det är inte en direkt programserver utan en mellanprogramvara - eller klient-server-server om man så vill. Tarantellas Java-baserade klienter kommunicerar med en Tarantella-server som i sin tur kommunicerar med själva program- servrarna, via något protokoll X, Telnet terminaler, Citrix ICA eller Microsoft RDP-servrar.

Fördelen är att man bara behöver en webbläsare med Java för att komma åt program på en rad servrar.

Det finns två stora nackdelar: Dels utgör Tarantella ett extra lager system, vilket ökar komplexiteten och minskar driftsäkerheten, dels blir det långsamt med Java. Det är inte kul alls att redigera eller titta på animerade presentationer via Tarantella. En mindre nackdel är att många webbläsare har allvarliga fel i javatolken. När vi testade med Netscape 4.75 kraschade den flera gånger på en timme. Skaffa ett Java2-insticksprogram till webbläsaren istället för det inbyggda Java.

 

Tabell

  (20010222)