Bra videokvalitet till lågt pris

Billiga digitala videokameror från 10 000 kronor med Firewire-anslutning till datorn har gjort det möjligt för privatpersoner och företag att till låg kostnad producera bra video.

DV står för »digital video» men avser ett specifikt lagringsformat för video. Det ger något bättre subjektiv kvalitet än tidigare analoga proffsformat som Betacam SP.

Kassettformatet heter MDV (Mini-DV) och lagrar en timma. Kameror finns från cirka tiotusen till femtiotusen kronor - priset är direkt beroende av optikens kvalitet. Skaffa en kamera med riktig sökare, en del har bara utfällbar LCD-skärm vilket är värdelöst.

Ett konkurrerande budgetformat är Digital8-kameror med samma kassettformat som Hi-8. Nackdelarna jämfört med MDV är att kamerorna är mer inriktade på hemanvändare och därför av lägre kvalitet. Dessutom är kassetterna större, vilket även gör kamerorna större.

Seriebussen är IEEE1394 som även kallas Firewire eller iLink. För enkelhetens skull kallar vi den för Firewire i fortsättningen. Det är en seriell busstandard som har stora likheter med andra seriella bussar, som exempelvis USB.

Tre saker gör Firewire lämplig för video: Den höga hastigheten på 400 Mbit per sekund, isokron dataöverföring (konstant datahastighet) samt att dataformaten är väldefinierade. Kamerornas bandspelare kan styras via bussen vilket ger en inkopplad dator full kontroll. Sammantaget gör detta att det går att använda vilken DV-kamera och vilken redigeringsutrustning som helst. Det som kan ställa till problem är styrningen av kamerans funktioner eftersom gränssnitten inte är väldefinierade.

Stora skivminnen ska det också vara. DV med stereoljud tar cirka 3,6 Mbyte per sekund. Förr i tiden fordrades speciella multimediaklassade SCSI-minnen, men idag går det bra med vanliga standardminnen.

Mac fortfarande bättre

Traditionellt sett har Macintosh varit den bättre plattformen att redigera video på. Programmen och operativet har haft färre fel och begränsningar. Det var till exempel inte länge sedan en videofilm i Windows inte kunde vara längre än två Gbyte vilket är orimligt kort. Apples Quicktime-ramverk för video och multimedia var också länge klart överlägset.

Idag börjar Windows komma ifatt. Mac är dock fortfarande ett bra system och frågan är om det inte lönar sig att gå över till Mac även för inbitna Windowsanvändare. Bara en sådan sak som att de flesta Macar levereras med Firewire-anslutning för videokamerorna, medan Windows-datorer kräver instickskort, gör allt mycket enklare. (Ja, vi vet att det finns Intelbaserade moderkort med Firewire. Men få datortillverkare säljer dylika. Sony tillhör undantagen.)

Tips för datorn är dessutom att stoppa i extra skivminnen som bara används för video. Idealet är ett skivminne per videoklipp. Om exempelvis två sekvenser ska redigeras ihop till en är tre skivminnen bäst. Det som sparar tid är att datorn slipper den långsamma proceduren att söka fram och tillbaka mellan klippen på samma skivminne. Givet det låga priset på ATA-skivminnen (de vanligaste) kan en kassett med utbytbara minnen vara ett kostnadseffektivt alternativ.

Program finns, från nedskalade versioner som brukar följa med vid köp av Firewire-kort eller kamera, till hela studiosystem. De vi tagit med i listan ligger i lägre prisklassen, två till tiotusen kronor.

Programmen är lika

De flesta program har liknande gränssnitt: Ett kombinerat ljusbord och tidslinje där man kan markera klipp, lägga in ljud och övergångar med diverse specialeffekter. Det som skiljer programmen åt är hur väl de fungerar i praktiken samt vilka kopplingar till insticksprogram och maskinvara som finns.

Efter redigering ska filmen distribueras. Ett antal varianter finns men det vettigaste är att använda MPEG-standarder (Motion Pictures Expert Group) eftersom de fungerar för flest enheter, från datorer till digitala tevemottagare, och inte är märkbart sämre än någon annan motsvarighet. Det kräver att filmen kodas om till MPEG-format, en tidsödande process. Det går naturligtvis också att spara i DV-formatet, i datorn eller på MiniDV-kassett.

MPEG-2 används för DVD och digitalteve och kräver runt 6 Mbit/s för tevekvalitet, vilket kan vara i överkant för CD eller Internet.

Nytt filformat

MPEG-4 (standard ISO/IEC 14496) version 2 släpptes i december 1999. Skillnaden mot version ett var främst bättre kompression samt att ett filformat definierades, en för det praktiska bruket inte oväsentlig finess. Filformatet är byggt med Apples Quicktime-format som grund och kräver under 1 Mbit/s för »nästan tevekvalitet». Men uppspelning kräver mycket processorkraft; det krävs en snabb Pentium-II dator med videoanpassat grafikkort för att få fullskärmsvideo. MPEG-4 är dock det format som passar bäst för film om man är datortittare.

Naturligt nog finns nackdelar med att använda programbaserad redigering istället för specialdatorer, främst handlar det om långsamheten. Effekter i övergångar tar lång tid att rendera och kompressionen till distributionsformatet går extremt långsamt. Tidigare versioner av programmen har också varit av usel kvalitet med ständiga krascher. Av rapporter och tester att döma verkar dock tillverkarna ha kommit tillrätta med de värsta felen.

Redigeringsprogram

Adobe Premiere www.adobe.com/products/premiere

Apple FinalCut www.apple.com/finalcutpro

Digital Origin EditDV www.digitalorigin.com

Strata Videoshop www.strata.com

Ulead Video Studio www.ulead.com

Kameror

Canon www.canon.se

Panasonic www.panasonic.com

JVC www.jvc.se

Sharp www.sharp.se

Sony www.sel.sony.com

Bli filmproducent

1 Skaffa en MiniDV-kamera med Firewire-kontakt

2 Filma

3 Skaffa IEEE1394-kort eller en Mac DV samt redigeringsprogram

4 Läs in videon och redigera

5 Spara i MPEG-4-format

6 Publicera och skicka runt videon, på webb eller CD

  (20001012)