Hela skivsamlingen i fickan

Fristående MP3-spelare för anslutning till stereon lagrar MP3-musik på CD eller skivminne. För att kunna navigera bland de stora mängderna musik som ryms i en spelare, används ofta ett grafiskt gränssnitt på teve.

Trenden idag är spelare som klarar att spela CD, både i traditionellt ljudformat (CDDA) och med MP3-filer. Anledningen är att skrivbara CD är överlägset billigast bland lagringsmedia, från 1,5 öre per Mbyte. Men flashminne används för lagring i de kompaktaste och mest strömsnåla spelarna. Det ger spelare helt utan rörliga delar, vilket är såväl mer estetiskt tilltalande som mer mekaniskt robust. Nackdelen är minnespriserna. Ett flashminne kostar från 20 kronor per Mbyte.

Det finns också DVD-baserade spelare. Tyvärr är skrivbara DVD fortfarande dyra, men tekniken är lovande. Över hundra timmar musik får plats på en DVD-skiva och med framtida planer kommer man upp i tusen timmar, vilket torde räcka för de flesta. Fördelen med DVD är att man kan ha en enda spelare som klarar videofilm, vanliga musik-CD och MP3, kopplad till teve och musikanläggning.

Det finns också spelare med vanliga skivminnen. På dem kan man tanka ner musik motsvarande flera hundra CD.

De drar för mycket ström för att vara bärbara, men passar utmärkt till stereon eller bilen.

I tabellen (se nästa sida) har vi tagit med ett urval bärbara spelare för att illustrera utbudet. På marknaden finns flera hundra olika MP3-spelare.

Låter det lika bra som CD?

Javisst, i varje fall i jämförelse med portabla CD-spelare och under förutsättning att musiken inte komprimerats för hårt. Cirka 1 Mbyte per minut krävs för bra kvalitet. Det kan jämföras med cirka 10 Mbyte per minut för okomprimerad CD-musik. En bra kodad låt med pop eller dansmusik går för en lekman inte att skilja från »originalet». Det är lättast att höra kvalitetskillnad på kompressionen av vokalsolister och distade elgitarrer. Skälet till att distade elgitarrer låter annorlunda i komprimerad form är att ljudet innehåller en hel del slumpartat brus. Eftersom kompressionsalgoritmerna lever på just regelbundenhet i ljudet klarar de inte bruset särskilt väl.

Bärbara MP3-spelare med CD klarar flest låtar och har överlägset billigast lagringsmedia. De är dock större och drar mer ström än spelare med flashminne, som kan göras avsevärt mindre och snyggare.

Men se upp med tillverkarnas angivelser. De skriver saker som »upp till 100 minuter musik». Det gäller alltid för hårt kodad musik, där det oftast hörs att den är komprimerad.

Hur spelar man in musiken på spelaren?

Först måste man ha en komprimerad MP3-fil för varje låt. Till varje MP3-spelare följer ett datorprogram som kan skapa MP3 från vanliga CD-skivor eller okomprimerade ljudfiler i datorn. Det går dessutom att kopiera MP3 från bekanta, eller köpa över nätet.

Observera att alla program inte ger lika bra ljudkvalitet även om de är inställda på samma kompressionsgrad. Den sanne entusiasten skaffar flera program och jämför dem för att få fram de program och den kompressionsgrad som ger bäst förhållande mellan ljudkvalitet och filstorlek.

När man byggt upp en samling MP3-filer ska dessa in i spelaren.

En CD-baserad spelare är enklast, det är bara att bränna en skiva med datorns CD-R eller CD-RW-brännare.

För spelare byggda kring flashminnen är det lite klurigare. Antingen måste datorn förses med en flashminne-läsare eller så kopplas själva MP3-spelaren till datorn via något gränssnitt såsom kabel eller infrarött ljus. I framtiden kan även Bluetooth bli aktuellt för trådlös överföring.

Ett separat flashminne med läsare har fördelen att den kan användas till annat än MP3, exempelvis digitala kameror. Det är dock lite otympligt med ännu en medialäsare och dessa kräver ofta installation och konfiguration av nya styrprogram i datorn.

Infraröd eller kabelanslutning är smidigast. USB-kabel (Universal Serial Bus) är det som ger bäst pris/prestanda-förhållande idag eftersom alla moderna datorer har USB-anslutning. Med dess 10 Mbit per sekund tar det bara en minut att överföra en timme musik. Infraröd överföring via IrDA-porten går avsevärt långsammare och dessutom säger personlig erfarenhet att det blir mer strul.

Äldre MP3-spelare hade ofta överföring via datorns parallell eller RS232-kompatibla serieport. Undvik sådana, om de mot förmodan fortfarande säljs. Serieport är orimligt långsamt och parellellportkablar väldigt klumpiga.

Att tänka på vid köp

Förutom ljudkvaliteten bör man tänka på kostnaden för lagringsmedia samt överföringen från dator till MP3-spelare. CD är billigast, men spelarna drar mer ström och tar stor plats. Väljs en spelare med flashminnen så satsa på flashminne i något standardformat. Compact Flash är nog det mest spridda. Fördelen är att minnet kan användas i andra typer av portabla enheter. På sikt bör också standardformaten bli mer prispressade än tillverkarspecifika format.

Användargränssnittet är också viktigt. Flera av de icke-portabla spelarna med skivminne, CD eller DVD har tevemenyer. Det är nästan en förutsättning för att kunna navigera bland tusen eller tiotusentals låtar.

 

  (20000928)