CD-RW dominerar billig lagring

De finns några olika konkurrerande standarder för skrivbara DVD. Men de enda som är tillgängliga idag är DVD-R (skrivbar en gång) och DVD-RAM (omskrivningsbara).

Jämfört med CD-R och CD-RW skivornas 15 kronor per Gbyte är DVD-skivorna relativt dyra, 50-150 kronor per Gbyte. Priserna sjunker snabbt, men lika billigt som CD lär DVD-RAM aldrig bli eftersom de känsliga skivorna kräver ett skyddande kassettfodral, liknande det som omsluter 3,5-tums disketter.

Den enda brännaren för vanliga kommersiella DVD-R kostar runt 50 000 kronor.

I Japan har tillverkarna enligt uppgift också släppt ett tredje format: DVD-RW-enheter för hemvideobruk som är avsedda att ersätta videobandspelare.

Nuvarande version av DVD-R lagrar upp till 4,7 Gbyte, lika mycket som enklaste DVD-ROM-formatet. DVD-RAM klarar 5,2 Gbyte med dubbelsidiga skivor och hälften med enkelsidiga skivor.

Standarderna uppgraderas dock hela tiden och nästa generation DVD-RAM som kommer ut på marknaden i sommar lagrar lika mycket som DVD-R.

Det enda tillämpningsområde där det finns anledning att använda DVD-R är för skivor som ska gå att spela i vanliga DVD-spelare, exempelvis då syftet är att distribuera reklamvideo eller databaser. Den enda tillverkaren med en produkt på marknaden är Pioneer, vars fristående brännare kostar runt 50 000 kronor.

DVD-RAM-enheter kostar en tiondel, runt 5 000 kronor.

Trassel med kopieringsskydd

Främsta användningsområdet för DVD är än så länge video. Kvaliteten blir bättre än den bästa tevekanal och ljudet är magnifikt med rätt ljudanläggning.

Trots lägre tillverknings- och distributionskostnader är dock DVD-video avsevärt dyrare än motsvarande VHS vilket naturligtvis lockar till piratkopiering.

DVD-R är skrivbara DVD-skivor som fungerar i de flesta DVD-läsare. Tyvärr är både skrivenheten och skivorna idag alltför dyra för annat än nischtillämpningar.

F ör att inte DVD-skivor ska kunna kopieras rakt av har tillverkarna kommit överens om ett kopieringsskydd i två steg. Filmerna är delvis krypterade. Det räcker med att kryptera några bildrutor då och då för att filmen ska bli onjutbar. Att kryptera hela filmen, med runt 6 Mbit/s tar för mycket processorkraft för DVD-spelare med enklare processorer. Systemet kallas CSS (Content Scrambling System). I korthet går det ut på att alla som licensierar DVD-tekniken får en kryptonyckel för installation i sina DVD-spelare. Alla kryptonycklar - 400 stycken - lagras på skivan.

Men krypteringen räcker inte för ett fullgott skydd. Trots allt går det ju lika bra att kopiera en krypterad skiva som en okrypterad. Här kommer en listig allians in: Kryptonyckeln som krävs för att avkoda skivan lagras på en speciell sektor i början av skivan. Tillverkarna av skrivbara DVD skivor gör efter överenskommelse med filmindustrin bara skivor där det inte går att skriva i den sektorn.

Piratkopior kräver PC-körning

Hade det bara funnits fristående DVD-spelare hade kanske kopieringsskyddet fungerat. Men det finns DVD-spelare i form av program. När så programtillverkaren Xing gjorde en miss och skickade med sin kryptonyckel i klartext - normalt ska kryptonyckeln själv vara kodad - kunde hackarna ta fram en nyckel. Med hjälp av den lyckades man knäcka en stor del av de övriga tillverkarspecifika nycklarna.

Men de skrivbara skivorna i handeln kan som sagt inte lagra nycklarna varför piratkopierarna måste använda datorer för att spela upp filmerna. Till skillnad från en fristående spelare kan nämligen en dator lagra nödvändiga kryptonycklar separat, på en diskett eller på skivminnet. Det är också möjligt - men ännu ytterst ovanligt - att hela filmen dekrypteras och lagras helt okrypterad på en DVD-skiva.

Det kvarstår tre hinder för piratkopiering av film i samma skala som nu gäller för musik i MP3-format: Skrivbara DVD (ej DVD-RAM) som fungerar i fristående DVD-spelare är dyra, bredbandsnät som möjliggör filmöverföring är inte fullt utbyggda och dekrypteringsprogrammen kräver ett visst tekniskt handlag.

Hindren lär försvinna inom ett par år, varefter filmindustrin och framförallt hemvideodelarna måste byta affärsmodell.

I övrigt gäller att alla nya enheter för skrivbara CD både klarar CD-R (skivor som går att skriva en gång) och CD-RW (omskrivningsbara). Ännu bättre är att CD-RW-skivorna har sjunkit kraftigt i pris och nu kostar cirka tio kronor styck. Det finns därför ingen anledning att använda något annat.

En varning måste dock utfärdas: Äldre CD-läsare klarar inte att läsa CD-RW eftersom kontrasten mellan ettor och nollor för de skivorna är mycket lägre än för fabrikspressade skivor.

Allmän information om DVD: www.videodiscovery.com/vdyweb/dvd/dvdfaq.html

Information om hur man spelar upp DVD-video utan licensierade spelare: www.opendvd.org

Copy Control Association försöker förhindra kopiering: www.dvdcca.org

DVD-spelare för Linux www.linuxvideo.org

  (20000622)