Nokia ännu enda möjligheten för snabbare GSM-data

HSCSD (High Speed Circuit Switched Data) är enda sättet att få snabbare GSM-dataöverföring idag. Men bristen på telefoner hindrar användandet. Den enda produkt på marknaden som klarar den snabba överföringen är Nokia Cardphone 2.0, ett instickskort för bärbara datorer.

Nokia 6210 är en traditionell telefon med HSCSD-stöd. Enligt uppgift kommer den ut på marknaden i september.


I skrivande stund är leveranstiden minst en månad. Alla produkter som kommer ut i butik idag är uppbokade sedan länge. I höst kommer också en vanlig telefon, Nokia 6210, med full HSCSD-funktion.

Övriga tillverkare av GSM-telefoner har av någon anledning inte valt att satsa fullt ut på HSCSD. Märkligt nog säljer exempelvis Ericsson infrastruktur - basstationer och program - för HSCSD men inte telefoner.

Men det räcker inte med telefonen, GSM-nätet måste också klara standarden. I Sverige har Europolitan och Telia en fungerande tjänst, medan Tele2/Comviq avvaktar.

Anledningen till att HSCSD införs nu istället för snabbare, mer flexibel teknik som GPRS (General Packet Radio Services) är att HSCSD inte kräver någon större modifikation av basstationerna. I många fall räcker det med att uppgradera programvaran i dessa samt växlarna för att få full funktion.

Operatörer lämnar brasklapp

Hur funkar då HSCDS? Jämfört med »original» GSM-data som bara klarade 9,6 kbit per sekund finns effektivare kanalkodning som ger 14,4 kbit per sekund per kanal. Dessutom används flera av de sexton tidsmultiplexade kanaler - eller tidsluckor - som finns på en GSM-frekvens. (Den totala datahastigheten på en GSM-frekvens är 270 kbit per sekund, som delas av både sändare och mottagare.)

Kanalerna kan fördelas på sändning och mottagning efter behov. Nokias telefon klarar idag 4 kanaler i konfiguration 3+1 eller 2+2. Det ger alltså 43,2 in och 14,4 ut i 3+1-fallet och 28,8 kbit per sekund i 2+2-fallet, fullt jämförbart med ett analogt telefonmodem.

Nokia Cardphone 2.0

M en operatörerna har en brasklapp: Ingen garanteras mer än två kanaler, vilket ger 14,4 kbit per sekund i varje riktning. Övriga kanaler kan användas i mån av tillgång, det vill säga om ingen annan ringer på dem. Hur väl HSCSD fungerar i praktiken är helt beroende på belastningen på basstationen.

Även om kanaltilldelningen är dynamisk så är inte konfigurationen 2+2 eller 3+1 det. Användaren hade varit mest betjänt av en funktion som anpassar sig efter åt vilket håll kommunikationen går. För att skicka e-post tilldelas flest kanaler för sändning och för att läsa e-post tilldelas flest kanaler för mottagning. Nu måste användaren välja kanalkonfiguration innan uppkoppling. Tekniken i sig hindrar inte omkonfiguration, det är kommunikationsprogrammen som inte klarar att ställa om under pågående överföring.

För bäst effekt bör dessutom ISDN-signalering enligt V.110 användas för uppkoppling. Det går avsevärt snabbare än om »analog» modemuppkoppling används. Med V.110 är kommunikationen helt digital från den bärbara datorn till servern. Inga modem är inblandade någonstans, förutom själva GSM-radion. (Nästan alla modempooler idag är i själva verket heldigitala med ISDN-anslutning och klarar V.110.)

Mycket pill med telefonen

Tyvärr är kommunikationsprogrammen lite kluriga att ställa in och ordnar varken kanaltilldelning eller V.110 automatiskt. Det krävs lite tekniskt kunnande att mata in rätt initieringssträngar för GSM-telefonen. Tillverkarnas dokumentation lämnar också mycket övrigt att önska. Vanligtvis får man rota runt länge på hemsidorna för att hitta rätt manual. Nokia är i det här fallet något bättre än Ericsson, men inte mycket.



Text : Ola Sigurdson

  (20000608)

Läs mer om

Nokia