Tekniken redo för riktig sändning över Internet

De vanligaste videoservrarna används idag för att distribuera hårt komprimerad video med låg kvalitet, men för nya projekt gäller det att satsa på god kvalitet. SGI påstår sig till exempel klara upp till 300 videokanaler med normal tevekvalitet från en enda server.

Det finns i princip tre typer av videoservrar: För produktion inom exempelvis tevestationer eller reklamfirmor; för utsändning av program och film via kabel, satellit eller markbundna sändningar samt för utsändning av program via Internet eller intranät.

Framtiden tillhör antagligen den sistnämnda kategorien, men i dag finns fler system i produktion i de två första kategorierna. Anledningen är att Internet bara sakta anpassas för sändning av multimedia med »lagom» bandbredd, 1 till 6 Mbit/s.

I moderna produktionssystem arbetar man ofta med okomprimerad video för bästa möjliga kvalitet. Det kräver datahastigheter på flera hundra Mbit per videoström och speciella nätverk för distribution till redigeringsplatser. Eftersom det dessutom är en smal marknad lämnar vi produktionssystem därhän.

 

Dålig ekonomi i beställvideo

System för att sända program via traditionella media som kabelteve och marknätet är också en smal marknad. Dessutom ställer tekniken inte speciellt höga krav på själva servrarna: Det är ett fåtal kanaler som ska sändas ut och programmen är kodade i MPEG-2 vilket ger en låg bithastighet ut.

Störst potentiell marknad har den tredje kategorien, servrar för att distribuera video över nätverk.

Tillämpningsområdena omfattar reklam, reguljära tevesändningar, distansutbildning, videouthyrning plus alla innovationer som kan väntas den dag tekniken når ut.

Flera försöksprojekt har varit igång med beställvideo, det vill säga videouthyrning över nätet. Enligt källor inom SGI - som varit med i flera av försöken - har vidareutveckling av projekten stupat på ekonomin. Det är svårt att få lönsamhet eftersom det inte går att dimensionera servrar och utrustning rätt. Om en film blir omskriven i morgontidningen kan det bli rusning efter den på kvällen. Men efterhand som datorer och nätverk blir billigare kommer hindren att försvinna.

I dagsläget är dock utbildning den viktigaste seriösa tilllämpningen. Främst beror det på att det internt inom ett företag eller universitet är lätt att få tillgång till den bandbredd som krävs för video med god kvalitet - vilket inte alltid är fallet för video över Internet.

 

Hackig »realvideo» duger inte

För nystartade projekt är det emellertid inte rimligt - utom för speciella tillämpningar - att satsa på system för video med extremt hög komprimering och låg bandbredd, typ Realvideo eller Microsofts Advanced Streaming Format. Allteftersom infrastrukturen byggs ut och abonnenter ansluts med bredband kommer nämligen konsumenter - det må vara interna inom företag eller externa - inte att nöja sig med annat än bra videokvalitet. Det kräver 1,5 till 6 Mbit/s, vilket grovt räknat ger en motsvarighet till VHS och marksänd television.

Enligt SGI kan man få ut cirka 300 videoströmmar med »tevekvalitet» (MPEG2-kodade med 5 Mbit per sekund) ur en server. Det som sätter gränsen är varken processorkraft eller datorarkitektur utan begränsningar i kärnans styrprogram för gigabit ethernetkort.

Vad kostar det då? Eftersom en videoserver sällan köps separat utan ingår i större system är det svårt att ge vettiga jämförbara prisuppgifter. Men SGI i Sverige uppskattar kostnaden till en halv miljon kronor för en server som klarar 100 samtidiga videoströmmar à 6 Mbit/s, varav cirka en femtedel av priset är programlicenser. Till detta kommer nätverkskostnad, system för att få in innehållet i servern och så vidare.

 

Bäst går det med specialbyggen

I enklare fall då en handfull samtidiga videoströmmar ska sändas räcker det med en vanlig Intel x86-baserad server, exempelvis med Windows 2000.

För större installationer räcker inte datorer byggda kring en PCI-buss, de fordrar system som är optimerade för höga dataflöden med realtidskrav. Dessutom krävs att filsystem och skivminnen är organiserade på rätt sätt för att hantera tidskritiska data. Företag som SGI med full kontroll över både maskinvara och operativsystem har därför ett stort försprång framför dem som plockar ihop standardkomponenter till egna system.

Vad gäller serverprogrammen måste de klara att hämta data och skicka ut dem prioriterade med rätt transportteknik, multisändning eller riktad sändning. Så länge det underliggande operativsystem har stöd för realtidsdata är detta ganska enkelt. Hur sändning ska gå till finns mer eller mindre fastlagt i standarder som den för RTP (Real Time Protocol). Det som skiljer tillverkarna av serverprogram åt är främst funktionerna för administration.

Ett exempel är hur betalningen ska gå till. Inom ett företag kanske kostnadsställen ska debiteras efter utnyttjande, webbhotell vill ta betalt per byte data och över Internet ska privatkunder debiteras för exempelvis tiden de tittar på film.

De stora serverprogrammen från exempelvis Microsoft och Oracle har inbyggda funktioner för kostnadsberäkning, men det är inte säkert att debiteringsfunktionerna passar eller kan anpassas till den valda affärsmodellen.

 

Ingen klientstandard med vettiga funktioner

Men det stora problemet är klientprogrammen. Visserligen finns det standarder för hur dataströmmar med realtidskrav ska distribueras över olika nät. Men det räcker inte med distribution. Funktioner som återspolning, paus med mera kräver kommunikation mellan klientprogram och server. Det betyder i dagsläget att ett klientprogram måste distribueras till varje klient. Flera varianter finns, från fristående plattformsberoende program till Javaversioner. En vanlig hybridlösning är också ett insticksprogram till webbläsaren i kombination med ett Javascript-program.

Ingen av lösningarna är perfekta. Optimalt vore naturligtvis en standard som definierade hur kontrollkommandon för videoströmmen ska skickas över nätet. Men intresset för att ta fram en fungerande standard är svalt, antagligen beroende på att programtillverkarna är intresserade av att låsa in kunderna i sin egen respektive lösning.

I dagsläget måste man alltså leva med tillverkarspecifika lösningar, i varje fall så länge användaren vill kunna ha kontroll över uppspelningen.

 

Länkar

Moving Pictures Experts Group: drogo.cselt.stet.it/mpeg

Information om digital television: www.dvb.org

 

  (20000509)