Köp nätverkskort och växlar från samma leverantör

(3-99-02) Ethernet har vuxit från en simpel koxialkabel till en komplex standard som kan mäta sig med TCP/IP. Därför måste alla delar i nätet klara samma protokoll för att få full funktion.

I många år var Ethernet en fastslagen standard utan stora förändringar. Ett inköpt Ethernetkort kunde stoppas in i vilket nät som helst: Det enda användaren behövde hålla reda på var om nätet använde koaxial- eller partrådskabel.

Nu är situationen annorlunda. För att få bäst prestanda krävs flera specialfunktioner i själva korten och deras drivrutiner. En nätverksadministratör måste hålla reda på obskyra standarder med namn som 802.1p och 802lq. Och inte nog med det, växlarna i nätet måste också hantera samma funktioner.

Varför har det blivit så komplicerat?

Förklaringen är att nätet numer innehåller mycket intelligens. Idag används antingen enbart växlar eller växlar i kombination med routrar.

En modern växel ska klara en lång rad uppgifter. På enklaste nivån finns funktioner för att automatiskt ställa in rätt hastighet på en anslutning, 100 eller 10 Mbit/s, full eller halv duplex.

Prioritering av paket krävs för att få bra kvalitet på tjänster som videokonferenser eller IP-telefoni. Det kanske låter enkelt, men bakom kulisserna sker ganska mycket.

Ta till exempel videokonferens. Konferensprogrammet måste tala om för operativsystemets IP-program att videopaket ska prioriteras. Operativet måste sedan tala om för Ethernetkortets styrprogram att videopaketen är prioriterade. Styrprogrammet ser till att sätta rätt bit i pakethuvudet för att markera prioritet och sorterar in paketen före andra paket med lägre prioritet.

Efter att nätverkskortet har levererat paketet till den centrala växeln måste ungefär samma procedur dras igenom en gång till.

Virtuella lokalnät (VLAN) är en annan teknik som kan ställa speciella krav på nätkort och deras styrprogram.

Tekniken används främst för att separera anslutna enheter i egna rundsändningsgrupper (broadcast groups).

Normalt delas anslutna klienter in efter logisk tillhörighet. Indelningen sker helt och hållet programmässigt i Ethernetväxlarna. Fysiskt är alla anslutna till samma växlar.

Vissa moderna växlar klarar att upprätthålla anslutningen till flera virtuella nät genom ett och samma nätkort och då krävs det att växeln och kortets styrprogram samarbetar.

Ytterligare en teknik som är på gång att införas är NHRP (Next-Hop Resolution Protocol). Det är ett protokoll som gör att paket kan adresseras direkt från ett Ethernetkort till ett annat även om de är på skilda lokalnät. Vinsten är att slippa IP-routing och på så vis få snabbare förbindelser. Nackdelen är givetvis att ännu en parameter måste kommuniceras mellan växeln och kortet.

Serverkort kan också parallellkopplas på ett par olika sätt, till exempel Ciscos Fast Etherchannel-teknik. På så vis fås en virtuell förbindelse med högre kapacitet till växeln.

Behovet av intelligent kommunikation mellan Ethernetväxlar och kort på flera nivåer gör att det är bäst att skaffa utrustning från samma tillverkare, eller i varje fall från samarbetspartner. Visst fungerar i stort sett samtliga kort med samtliga växlar, men räkna inte med att kunna dra nytta av alla nya standarder och få bästa prestanda genom att kombinera produkter från olika håll.

Text : Ola Sigurdson