Driv eget stadsnät för 200 kronor per månad

(99-06) Att bygga ett eget stadsnät med hyrd kabel ger mycket lägre driftkostnad till priset av mer eget ansvar.

Många företag, såväl stora som små har behov av stadsnät för att koppla samman lokalnät exempelvis mellan olika kontor. Men användningsområdena slutar inte där: direkt nätverkskoppling ger stora fördelar även för distansarbetare, större kunder och leverantörer.

Det traditionella sättet att ordna behovet är att köpa »LAN-till-LAN» koppling av någon teleoperatör. Det är en dyr lösning som kostar från några tusenlappar per månad och obegränsat uppåt, beroende på kapacitet. I det flesta fall är också lösningen för dyr för mindre kontor och distansarbetare, som istället hänvisas till uppringda förbindelser med exempelvis ISDN.

Ett billigare alternativ är att bara hyra kabel av Telia eller någon annan operatör med ledig kapacitet och själv bygga ett eget nät.

En egen lösning har flera fördelar: De löpande kostnaderna blir avsevärt lägre och nätverket kan avpassas exakt efter behoven utan att vara låst till teleoperatörens produktpaket. Kostnaden blir i de flesta fall så låg att enskilda distansarbetare kan ha fast koppling till företagets nätverk.

Men det finns också nackdelar. Den främsta är att det krävs kompetens vid upphandlingen av såväl kabel som maskiner. Dessutom krävs investering i maskiner i form av modem och eventuellt växlar och routrar. Det finns heller ingen att skälla på när nätet inte fungerar: all driftövervakning och kontroll måste man sköta själv. Avstånden är dessutom begränsade till några kilometer, maximalt fem för de högsta hastigheterna.

Vad krävs då för att bygga ett eget nät?

Först och främst krävs kabelförbindelse. Telias tjänst heter Telelink Anatel (hyra av analog förbindelse) och kostar i skrivande stund 3500 i engångsavgift plus 200 kronor i månaden per kabelpar.

Viktigt är att få en ordentlig specifikation av tjänsten, innehållande vilken kabellängd och vilken kabelkvalitet som kan erbjudas. Utan den specifikationen går det inte att avgöra vilken kapacitet och utrustning som kabeln klarar. Tyvärr är många säljare dåliga på att ta fram korrekt information, så visst tjat krävs.

Överföringskapaciteten beror på transmissionstekniken och kabelkvalitet. Med god kvalitet utan för många skarvar och HDSL-modem klarar ett kabelpar att överföra cirka 1 Mbit/s upp till fem kilometer. Med ADSL-modem fås högre överföringshastighet i ena riktningen till priset av kortare avstånd.

Transmissionsutrustning, med andra ord korthållsmodem eller xDSL-modem krävs i bägge ändar.

ADSL ger teoretiskt sett högst kapacitet till lägst pris. I de flesta fall är HDSL-modem idag ett bättre val trots det högre priset. Anledningen är att HDSL är en mer mogen teknik. I budgetklassen finns IDSL med samma hastighet som två ISDN-kanaler och sist men inte minst går det så klart att sätta två vanliga V.34-telefonmodem på kabeln.

För enklare nät, exempelvis där två mindre lokalnät ska kopplas ihop är smidigaste lösningen modem med inbyggd Ethernet-brygga. Ett minimum av inställningar krävs och alla protokoll fungerar utan routing.

Modem med synkron serieanslutning kräver extern router men ger fler möjligheter, till exempel kan några 64 kbit/s kanaler i överföringen användas för att koppla samman telefonväxlar.

Att få tag på rätt xDSL-modem kan vara lite klurigt. I och för sig har i stort sett alla tillverkare av telekom- och nätverksprodukter xDSL-modem i sitt sortiment. Problemet är att hitta återförsäljare. Många produkter marknadsförs inte till slutkunder utan enbart till teleoperatörer som tillhandahåller lösningar. En bra återförsäljare ser dock till att ta fram produktinformation och pris på begäran.

Glöm heller inte att kolla specifikationerna för kabeln mot modemets krav för att vara säker på att det kommer att fungerar.

Viktigt är också att kontrollmäta förbindelsen (xDSL-modem har inbyggda funktioner för det) efter installation och med jämna mellanrum så att godtagbar överföringskvalitet uppnås.

<#Bild1#>

Överföringsteknik

n ADSL (Assymetric digital subscriber line). Klarar upp till cirka 6 Mbit/s i ena riktningen och 1 Mbit/s i andra över ett trådpar.

Få ADSL-modem kan kommunicera direkt med varandra utan kräver central racklösning. Finns med Ethernetanslutningen med eller utan router.

Pris 3000-6000 kronor per modem.

HDSL (High bit-rate digital subscriber line). Modemen klarar upp till 2 Mbit/s i båda riktningarna.

Högsta hastigheten kräver två trådpar för längre sträckor.

Finns med olika seriella eller Ethernet-anslutning. Innehåller vanligtvis ingen router. Pris 15 000-20 000 per modem (2Mbit/s).

IDSL (ISDN Digital Subscriber Line). Använder samma signalering som vanlig ISDN bas och klarar därför 128 kbit/s i bägge riktningar.

Modemen innehåller vanligtvis även router och Ethernet anslutning.

Pris från 4 000 per modem.

Text : Ola Sigurdson