Filosof bakom öppen källkodSocial status driver hackare - men affärsmodeller krävs för företag

(99-02) Hackaren, programutvecklaren och filosofen Eric S. Raymond har analyserat hur hackerkulturen på Internet snabbt kan producera program som är bättre än kommersiella motsvarigheter.

<#Bild1#>

Eric S. Raymond är en man med mycket enkelt yttre. Han ser ut ungefär som man föreställer sig en hacker som har suttit uppe tre dagar och nätter utan annan föda än Jolt Cola och pizza. Effekten är säkert medveten och kanske en strategi för att skrämma bort slipsprydda huvudjägare.

Men när han kliver upp på scen sker en förvandling: Han fylls av energi och en klar glädje över att tala inför publik. Ämnet är, som så många gånger förr, den kultur som krävs för att projekt med öppen programvara ska lyckas.

Ett av Eric S. Raymonds mest kända verk är »Katedralen och basaren» som handlar om två olika metoder att utveckla programvara. Han berättar om uppvaknandet som fick honom att tänka till och skriva:

- Jag hade hört talas om Linux och tänkte att det kan väl inte vara något - ett stort antal hackare utan riktig ledning som producerar kod för ett operativ kan aldrig gå väl.

Men en dag skickade någon honom en CD med Slackware-distributionen av Linux. (Han fick den som bonus då lite av hans kod fanns med.) Eftersom det inte fanns någon CD-läsare blev skivan liggande:

- Jag tittade på CDn och den tittade på mig. Ingen av oss gillade det vi såg.

Raymond gick i alla fall och köpte en CD-läsare och installerade Linux.

- Jag körde operativet från CD och det kändes mycket bra - faktiskt bättre än det kommersiella System V jag använde.

Att Linux hade lyckats bli ett fungerande operativ kullkastade alla teorier om hur programutveckling ska bedrivas. Den traditionella metoden - Katedralen - är att en liten, välintegrerad programmerargrupp tillsammans konstruerar systemet och skriver kod. Ingen kod släpps innan den anses färdig och rättelser av fel görs bara av gruppen.

Många projekt har drivits och drivs på det sättet, exempelvis Emacs, och BSD.

Problemet är Brookes lag som säger att den tid som slösas bort på kommunikation inom ett projekt växer med kvadraten på antalet projektmedlemmar. Men den totala mängd arbete som utförs är bara linjärt proportionell mot antalet medlemmar. Lagen säger alltså att det är omöjligt att bedriva utveckling i stora grupper.

Raymond studerade fenomenet Linux och trodde sig efter tre år till sist förstå vad som skedde. I sann vetenskaplig anda ordnade han ett experiment enligt Linux-modellen för att se om teorierna stämde: Utvecklingen av Fetchmail, ett program som hämtar post i flera brevlådor och levererar dem lokalt. (För övrigt ett utmärkt program som varmt rekommenderas.)

Experimentet lyckades och bekräftade Raymonds teorier om hur projekt med många utvecklare kan lyckas - Basar-modellen.

De viktigaste kännetecknen är öppenhet - ändringar och källkod måste accepteras från många håll; vilja till förändring - kod måste kastas och arbete göras om; samt snabb koddistribution - kod måste göras tillgänglig för test så fort den är skriven.

- Visserligen går det fortfarande inte att bedriva konstruktion parallellt i stora grupper. Men felfinnande och rättning kan bedrivas parallellt och på så vis kringgås Brookes lag.

Det går heller inte att tvinga någon att arbeta efter ens eget tycke, allt måste ske frivilligt.

- Det går inte att hota någon med pistol över en T1-förbindelse - bandbredden finns helt enkelt inte där, sammanfattar Raymond.

• Varför utvecklas då fri programvara med öppen källkod - ingen betalar ju utvecklarna?

- Stolthet över ens hantverk räcker inte som förklaring, säger Raymond.

- Det är som med all annan mänsklig aktivitet - den utförs för att den tillför individen något, i det här fallet social status i hacker-samhället.

Raymond har också skrivit en guide till hur man blir en duktig programutvecklare - en riktig hacker med andra ord. Den sociala delen betonas med följande anmärkning:

»Man behöver inte sakna ett socialt liv för att bli duktig hacker - men det underlättar»

Det låter ju lite tragiskt, men Raymond förtydligar:

- Jag skrev det till hälften på skämt - men bara till hälften. Under de första åren när hantverket lärs in måste man vara besatt och då underlättar det så klart om det inte finns några störande fritidsintressen eller normalt socialt umgänge. Sedan växer man ifrån det där.

Hur än framtiden ser ut är utveckling med öppen källkod här för att stanna - det är trots allt den som har gett oss Internet i stället för OSI-nät.

• Mer information och Eric S. Raymonds artiklar finns på:

http://www.tuxedo.org/~esr

http://www.opensource.org

Text : Ola Sigurdson